Under lång tid har långvarig smärta ansetts vara ett biomedicinskt problem och har behandlats därefter. I dag ses långvarig smärta som en tydlig biopsykosocial problematik som kräver multidisciplinära insatser, där psykologiska behandlingar har sin givna roll. Personliga tolkningar och förväntningar (kognitiva faktorer) påverkar utvecklingen av långvarig smärta. I vissa fall kan smärtan tolkas som katastrofal. Den tolkningen ger rädsla för smärta eller förvärrad skada och därmed fortsätter undvikandet. Detta kanske bör ses som säkerhetssökandet beteende – snarare än att undvika det som upplevs som riskfullt söker man sig till det som upplevs tryggt. Individen själv anser inte att hens beteende styrs av rädsla, utan ser dem som fullt rimliga då de upplevs ha en skyddande funktion.
- Ur psykologisk synvinkeln har vi ett antal faktorer som korrelerar med behandlingsframgång (minskat lidande och ökad funktionsförmåga):
- minskad upplevelse av smärtan som funktionshinder – smärtan ses inte längre som en sjukdom som måste botas
- ökat engagemang i egen vård – minskad passivitet och förväntningar att någon annan ska lösa problemet
- minskad katastrofiering – minskad smärtrelaterad oro och antaganden att smärtan är skadlig i sig
För att kunna förändra smärtbeteende i praktiken används idag Kognitiv Beteende Terapi (KBT) och Acceptance and Commitment Therapy (ACT) som en viktig del av multidisciplinärt omhändertagande av patienter med långvarig smärta.
KBT (kognitiv beteende terapi)
KBT går ut på att förändra tanke- och beteendemönster i syfte att bättre kunna hantera känslomässiga problem. Det är en sammanslagning av kognitiv psykoterapi, som bygger på teorier om våra tankar, hur vi bearbetar dessa och beteendeterapi som bygger på inlärningsteori. I KBT ingår också mindfulness (medveten närvaro). KBT har god vetenskaplig evidens.Den klassiska beteendeterapin handlar om att närma sig det som upplevs obehagligt, som ex kan nämnas spindelfobi, till dess att obehaget försvinner. Kognitiv terapi fokuserar på att identifiera och bryta negativa tankemönster. Oftast används dessa båda metoder tillsammans.Behandlingen kan pågå alltifrån 5 till ca 20 sessioner och man träffas oftast 1 gång per vecka i början av behandlingen för att sen glesa ut tillfällena. Det är en strukturerad form av terapi och man arbetar efter begreppet här och nu och framåt. Klienten/patienten får hemuppgifter som handlar om olika metoder att hantera problem.
ACT (acceptance and commitment therapy)
ACT är en av de metoder man brukar kalla för tredje vågens KBT. Den skiljer sig från KBT genom att vilja öka den psykologiska flexibiliteten och livskvaliteten snarare än att fokusera på att få bort smärtsamma upplevelser. ACT går ut på att ändra sitt förhållningssätt till sina tankar genom att använda olika tekniker. Här ingår också mindfullness (medveten närvaro). Ett viktigt begrepp inom ACT är ”värderad riktning” som innebär att klienten/patienten ska reflektera över och gradera vad som är viktigt i livet och sedan skapa sig nya mål med livet. Acceptans innebär att försöka finna ett godkännande av sin livssituation. Commitment handlar om att motivera sig själv att arbeta mot den riktning hen bestämt sig för att nå. Mindfulness (medveten närvaro); medveten närvaro innebär att öva på att vara här och nu, i tankarna, i känslorna och de kroppsliga upplevelser vi har just nu. Klienten/patienten ska försöka att inte värdera och döma det som sker. Man tränar koncentration och uppmärksamhet i dessa övningar och tanken är att detta ska hjälpa klienten/patienten att påverka det som vi kan påverka – nuet – istället för att reagera på ”autopilot” och styras av tankar och känslor.