ME/CFS är en uteslutningsdiagnos baserad på olika kriterier. Dessa kriterier utgörs av de internationella Kanadakriterierna. Tröttheten och sjukdomskänslan ska ha kvarstått i minst 6 månader och har oftast, men inte alltid, en klar debut i samband med någon form av infektion. Orsakerna till tillståndet är inte klarlagda. Det finns inte några kvantitativa och objektiva metoder för att diagnostisera tillståndet. Diagnosen bygger således på av patienten rapporterade symtom. Framträdande symtom är framförallt den ansträngningsutlösta tröttheten, kognitivt nedsatt funktion, sömnstörning och autonom dysfunktion. Vi tillämpar diagnosen med stor försiktighet då det finns ett antal andra sjukdomstillstånd som har liknande symtombild.

Om du misstänker att du drabbats av ME/CFS bör du ta kontakt med din vårdcentral för att genomgå utredning. Primärvården går igenom dina symtom genomför en kroppslig undersökning inklusive omfattande provtagning. Man behöver utesluta att symtomen inte beror av någon annan fysisk eller psykisk sjukdom. Ibland behövs röntgenundersökningar eller bedömning av t.ex. psykiatriker, neurolog eller annan specialistläkare.

Någon orsaksbunden behandling vid ME/CFS finns dessvärre ej dokumenterad i den vetenskapliga litteraturen. Utgångspunkten för behandlingen måste därför bli symtombild och uppgivna besvär, som t.ex. sömnstörning och cirkulationsproblem. Dessa kan ofta behandlas och därmed begränsa patientens lidande.

Flera av de behandlingsinsatser som tillämpats vid ME/CFS har ett gott vetenskapligt stöd såsom t.ex. vissa former av fysioterapi (pacing) och vissa former av psykoterapi, KBT/ACT (Acceptance and Commitment Therapy), även om resultaten i olika studier inte är entydiga. Även olika former av smärtbehandling kan avsevärt reducera förekommande smärta.

Stöd, undervisning och ett gott omhändertagande i ett multidisciplinärt behandlingsteam är grunden i vårt förhållningssätt.