Smärta när du lyfter armen, tar på dig jackan eller ligger på ena sidan kan bero på flera olika problem i axeln. Ett impingement test används som en del av undersökningen vid misstänkt inklämningsrelaterad axelsmärta, men inget enskilt test kan ensam ställa diagnosen. Här går jag igenom hur undersökningen brukar gå till, vad resultaten betyder och när du bör söka vård.
Det viktigaste att veta om undersökningen
- Ett positivt test räcker inte för att bekräfta impingement eller utesluta andra axelproblem.
- Hawkins-Kennedy och Neers test provocerar smärta genom olika rörelser och tryck i axeln.
- Smärtbågen, styrketester och undersökning av nacke och skulderblad ger viktig kompletterande information.
- Ultraljud eller magnetkamera behövs främst när vårdgivaren misstänker senskada, större inflammation eller annan diagnos.
- Sök vård snabbt efter ett fall, vid plötslig kraftförlust, feber, rodnad eller tydligt nedsatt rörlighet.
Vad undersöker ett impingement test egentligen
Vid så kallad impingementrelaterad axelsmärta gör det ofta ont när armen förs uppåt eller framåt. Besvären kan komma från rotatorkuffens senor, slemsäcken eller andra vävnader under skulderbladets utskott. Jag tycker därför att det är mer korrekt att se impingement som ett smärtmönster än som ett bevis på att en viss sena alltid kläms fast.
På svenska används även uttryck som subakromiell smärta eller rotatorkuffrelaterad axelsmärta. Vanliga symtom är värk på utsidan av överarmen, smärta när du lyfter armen mellan ungefär 60 och 120 grader, nattlig värk och svårigheter med rörelser över axelhöjd.
En kliniker använder testerna för att försöka återskapa den smärta du känner i vardagen. Resultatet vägs sedan ihop med sjukdomshistorien, rörligheten, muskelstyrkan och andra möjliga orsaker. Det är den samlade bilden som är viktig, inte namnet på ett enskilt test.
Så går de vanligaste testerna till
Hawkins-Kennedy-testet
Vid Hawkins-Kennedy-testet lyfts armen vanligtvis fram till ungefär 90 grader. Armbågen böjs, och undersökaren roterar sedan underarmen nedåt så att axeln förs inåt. Testet räknas som positivt om rörelsen tydligt framkallar den välbekanta smärtan.
Testet kan ge en ledtråd om känslighet i strukturer under akromion, men smärta betyder inte automatiskt vävnadsskada. En irriterad sena, stelhet, överbelastning eller annan axeldiagnos kan ge liknande reaktion.
Neers test
Vid Neers test stabiliserar undersökaren skulderbladet och för armen uppåt, ofta med en lätt inåtrotation. Om detta återskapar patientens typiska smärta kan testet tala för subakromiell smärta.
Jag skulle inte försöka pressa fram rörelsen hemma. Testet kan göra ont även vid relativt ofarlig överkänslighet, och en felaktig vinkel kan belasta axeln mer än nödvändigt. Det är bättre att låta en fysioterapeut eller läkare bedöma både rörelsen och kvaliteten på smärtan.
Smärtbågen
Här lyfter du armen åt sidan medan undersökaren noterar när smärtan uppstår. Smärta som är tydligast mitt i lyftet, ofta mellan 60 och 120 grader, kallas en smärtbåge. Om smärtan minskar när armen kommer högre upp kan det passa med subakromiell smärta, men mönstret är inte unikt för detta tillstånd.
Styrketester för rotatorkuffen
Undersökaren testar ofta utåtrotation, inåtrotation och förmågan att hålla armen lyft mot motstånd. Ett så kallat empty can-test kan användas för att bedöma supraspinatus, en av rotatorkuffens senor. Svaghet, smärta eller att du inte kan hålla emot kan ge viktig information.
Här gör jag en tydlig skillnad mellan smärthämmad styrka och verklig kraftförlust. Om muskeln egentligen är stark men gör ont kan du prestera svagt i testet. Om armen plötsligt inte går att lyfta efter ett trauma behöver vårdgivaren däremot överväga en större senskada.
Varför ett positivt resultat inte är en diagnos
De klassiska kliniska testerna har begränsad träffsäkerhet när de används var för sig. Studier har visat att vanliga tester ofta är bättre på att göra en diagnos mindre sannolik när resultatet är negativt än på att bevisa exakt vilken struktur som orsakar smärtan när resultatet är positivt.
I en sammanvägning av flera studier har känsligheten för Hawkins-Kennedy, Neers test och empty can-test legat ungefär i intervallet 69 till 78 procent, medan specificiteten ofta varit lägre, cirka 57 till 62 procent. Siffrorna varierar mellan studier och säger inte exakt hur säkert testet är för en enskild person.
Det betyder i praktiken att samma test kan ge utslag hos någon med rotatorkuffbesvär, slemsäcksirritation, stel axel eller problem i nyckelbensleden. Jag ser därför ett positivt test som en startpunkt för kliniskt resonemang, inte som ett slutgiltigt besked.
Det här brukar ingå i en fullständig bedömning
- Hur smärtan började och om det fanns ett fall, lyft eller annan belastning.
- Var smärtan sitter och vilka rörelser som provocerar den.
- Aktiv och passiv rörlighet i axelleden.
- Styrka i rotatorkuffen och skulderbladets muskler.
- Undersökning av nacke och nervfunktion när symtomen kan komma därifrån.
- Tester för andra tillstånd, exempelvis frusen skuldra, artros, instabilitet eller senskada.
En undersökning som bara består av ett snabbt tryck eller en enda armrörelse blir därför för förenklad. Sammanhanget runt smärtan ger ofta mer vägledning än själva testnamnet.
När behövs röntgen, ultraljud eller magnetkamera
Vid typiska besvär utan trauma behövs bilddiagnostik inte alltid direkt. Många patienter bedöms först kliniskt och får råd om anpassad belastning, smärtlindring och rehabiliterande träning. Om symtomen inte förbättras eller om undersökningen visar något avvikande kan ytterligare utredning bli aktuell.
| Undersökning | När den kan vara relevant | Vad den kan visa |
|---|---|---|
| Röntgen | Vid trauma, misstänkt artros eller långvariga besvär | Skelett, ledförändringar och vissa förkalkningar |
| Ultraljud | Vid misstanke om rotatorkuff- eller bicepssenproblem | Senor, slemsäck och rörelse i realtid |
| Magnetkamera | Vid oklara besvär, större trauma eller misstänkt mer omfattande skada | Mjukdelar, senor, led och omgivande strukturer |
En bild kan visa förändringar som inte orsakar dina symtom. Det är en vanlig fallgrop. Därför bör resultatet från ultraljud eller magnetkamera alltid tolkas tillsammans med undersökningen och dina funktionella besvär, inte som ett fristående facit.
Vad du kan göra efter undersökningen
Om bedömningen talar för subakromiell smärta brukar behandlingen i första hand vara konservativ. Det innebär ofta att du under en period justerar provocerande aktiviteter, men fortsätter använda armen inom en nivå som känns hanterbar. Total vila är sällan en bra långtidsstrategi eftersom axeln då kan bli svagare och stelare.
Fysioterapi kan innehålla övningar för rotatorkuffen, skulderbladet och bröstryggen. Belastningen behöver ökas gradvis. En viss träningsömhet kan vara acceptabel, men smärtan bör inte bli tydligt värre från pass till pass eller störa nattsömnen under flera dygn.
Smärtstillande läkemedel eller antiinflammatoriska läkemedel kan passa vissa personer, men det beror på ålder, andra sjukdomar och vilka mediciner du redan tar. Jag rekommenderar att du frågar apotekspersonal eller vårdpersonal om du är osäker, särskilt vid magsår, njursjukdom, hjärt-kärlsjukdom eller blodförtunnande behandling.
En kortisoninjektion under akromion kan ibland övervägas vid kraftig smärta som hindrar rehabiliteringen. Effekten är ofta tillfällig, och en injektion ersätter inte långsiktig styrka och belastningstolerans. Operation är betydligt mer sällan förstahandsval än många tror.
Läs också: Plexusskada hos barn - tecken, behandling och prognos
När du bör söka vård
Kontakta vårdcentral eller fysioterapeut om axelsmärtan kvarstår i mer än några veckor, återkommer vid normal belastning eller begränsar sömn och arbete. Sök vård snabbare efter ett fall eller en plötslig skada om du får kraftig svaghet, tydlig felställning eller inte kan lyfta armen.
Feber, rodnad, värmeökning, snabbt tilltagande svullnad eller sjukdomskänsla behöver bedömas skyndsamt. Smärta som strålar från nacken, domningar eller påtaglig känselnedsättning kan också kräva en annan typ av undersökning än ett vanligt axeltest.
Så tolkar jag resultatet utan att fastna i testnamnet
Ett positivt Hawkins-Kennedy- eller Neer-test betyder framför allt att en viss rörelse provocerar smärta. Det säger inte exakt om problemet sitter i en sena, en slemsäck, leden eller i samspelet mellan axel och skulderblad. Ett negativt test utesluter inte heller alla axelbesvär.
Den mest användbara frågan är därför inte bara om testet var positivt. Fråga också vad vårdgivaren misstänker, vilka andra diagnoser som har övervägts och hur planen ser ut om besvären inte förbättras inom 6 till 12 veckor.
För mig är ett bra resultat av undersökningen en begriplig plan. Du ska veta vilka rörelser som tillfälligt bör anpassas, vilka övningar som är lämpliga, när belastningen kan ökas och vilka tecken som betyder att du behöver en ny bedömning. Det är betydligt mer värdefullt än att bara få höra att ett test var positivt.
