När min tjej har HPV är det vanligt att både oro och frågor dyker upp om smitta, sex, otrohet och cancer. Här får du en praktisk genomgång av vad beskedet betyder, om du själv behöver testa dig, hur ni kan tänka kring sex och vaccination samt när vården bör kontaktas.
HPV är vanligt och går oftast över av sig själv
- HPV är mycket vanligt och betyder inte automatiskt cancer eller otrohet.
- Det går inte att avgöra när eller från vem infektionen kom.
- Det finns inget rutinprov för män som visar HPV i underlivet.
- Kondom minskar risken, men skyddar inte helt eftersom viruset smittar via hudkontakt.
- Cellprov och uppföljning är det viktigaste skyddet mot allvarliga förändringar.

Vad ett HPV-besked faktiskt betyder
HPV står för humant papillomvirus och omfattar många olika virustyper. De flesta infektioner ger inga symtom och läker ut av sig själva, ofta inom ungefär ett år, även om vissa infektioner kan finnas kvar längre. 1177 beskriver också att HPV kan orsaka kondylom, cellförändringar och i vissa fall cancer, men ett positivt prov är inte samma sak som en cancerdiagnos (1177).Det här är den punkt jag tycker att par lättast fastnar i. Ett HPV-prov kan inte säga när smittan uppstod eller vem som överförde den. Viruset kan finnas i kroppen i flera år innan det upptäcks, så beskedet är inte i sig ett tecken på att någon varit otrogen.
HPV förklarar normalt inte magont, diarré eller andra vanliga tarmbesvär. Viruset hör främst ihop med hud och slemhinnor i underlivet, runt ändtarmsöppningen samt i mun och svalg. Nya eller ihållande besvär från mage, tarm eller underliv behöver därför bedömas utifrån hela symtombilden, inte automatiskt kopplas till HPV.
Behöver jag själv testa mig?
Om du är en man utan symtom finns det vanligtvis inget rutinprov som visar om du bär på HPV i penis, mun eller ändtarm. Det går inte heller att beställa ett vanligt HPV-test via vården för andra delar av kroppen än livmoderhalsen. Ett negativt eller positivt test hos din partner säger därför inte vad du själv har eller inte har.
Har ni haft sex med varandra under en längre tid är det möjligt att ni redan har utsatts för samma HPV-typ. 1177 skriver att man normalt inte behöver göra något särskilt om man fortsätter ha sex med samma partner, eftersom det ofta redan finns en gemensam exponering.
Jag skulle däremot boka vård om du får synliga vårtor, knölar, sår, blödning, långvarig smärta eller förändringar kring ändtarmen. Om du oroar dig för andra sexuellt överförbara infektioner kan vårdcentral, ungdomsmottagning eller sex- och samlevnadsmottagning hjälpa till med relevanta tester. Ett HPV-besked ersätter inte provtagning för exempelvis klamydia eller gonorré.
Så kan ni minska smittrisken och skydda hälsan
Kondom och slicklapp kan minska risken för HPV, men skyddet är inte fullständigt eftersom viruset kan finnas på hud som inte täcks. Jag ser därför barriärskydd som ett rimligt val med nya eller tillfälliga partners, men inte som en anledning att känna panik i en etablerad relation.
HPV-vaccination är det bästa förebyggande skyddet mot flera HPV-typer. Folkhälsomyndigheten rekommenderar vaccination för ovaccinerade vuxna till och med 26 års ålder. I Sverige ges normalt två doser med minst sex månaders mellanrum till vuxna upp till 26 år, medan personer från 27 år vanligtvis får tre doser. Regionernas erbjudanden och kostnader kan skilja sig, så kontrollera vad som gäller där ni bor (Folkhälsomyndigheten).
Vaccinet behandlar inte en infektion som redan finns, men kan fortfarande skydda mot HPV-typer man ännu inte har haft. Det är också viktigt att förstå att vaccination inte ersätter cellprov. Den som kallas till screening bör lämna prov även efter vaccination.
Rökning gör det svårare för HPV-infektioner och cellförändringar att läka ut. Om din partner röker är rökstopp därför en av de få påverkbara faktorer som faktiskt kan göra skillnad över tid, och vårdcentralen kan hjälpa till med stöd och läkemedel.
Cellprov är viktigare än att försöka hitta smittkällan
Den som är folkbokförd som kvinna och har livmoderhals erbjuds i Sverige screening från 23 till 70 års ålder. Enligt 1177 kallas man vanligtvis vart femte år mellan 23 och 50 år och vart sjunde år mellan 50 och 70 år. Efter allvarliga cellförändringar kan kontrollerna behöva ske vart tredje år.
HPV och tidiga cellförändringar märks oftast inte. Därför är det klokare att fokusera på varje kallelse och varje uppföljning än på att försöka ta reda på vem som smittade vem. De flesta förändringar läker av sig själva, och de som behöver behandling kan ofta tas bort innan de utvecklas vidare.
Om ett prov visar HPV kan nästa steg vara ett nytt prov eller en gynekologisk undersökning, beroende på provsvaret. Det kan kännas jobbigt att vänta, men vården planerar kontrollerna utifrån hur stor risken är, och en kort väntan i den processen betyder inte automatiskt att något allvarligt håller på att hända.
När ska hon söka vård?
HPV utan symtom kräver oftast inte ett akut besök. Däremot bör hon kontakta vårdcentral eller gynekolog om hon får blödning efter samlag, blödningar mellan menstruationer, blodiga eller vattniga flytningar eller blödning efter klimakteriet. Hon ska inte vänta på nästa screeningkallelse om sådana symtom finns.Synliga könsvårtor kan bero på HPV-typer som orsakar kondylom. De är vanligtvis inte samma typer som framför allt kopplas till cellförändringar, men diagnosen bör ställas av vården eftersom andra hudförändringar kan se likadana ut.
Vid kraftig buksmärta, riklig blödning, hög feber eller snabbt försämrat allmäntillstånd ska ni söka vård skyndsamt. För rådgivning i Sverige kan ni ringa 1177, som hjälper er att bedöma vart ni ska vända er.
Så pratar ni om HPV utan skuld och onödig rädsla
Ett bra första steg är att prata om vad provsvaret faktiskt säger och vad det inte säger. Fråga till exempel om det handlar om en HPV-infektion, kondylom eller cellförändringar, eftersom de situationerna inte är samma sak och kan kräva olika uppföljning.
Jag rekommenderar att ni håller samtalet konkret. Bestäm vem som kontaktar vården, skriv ned frågor inför besöket och kontrollera om vaccination är aktuell. Försök undvika förhör om tidigare partners, eftersom det nästan aldrig går att få ett säkert svar på när smittan uppstod.
- Fråga vilket uppföljningsintervall vården har rekommenderat.
- Kontrollera att nästa cellprov eller gynekologiska kontroll inte missas.
- Diskutera kondom utifrån trygghet och relation, inte som ett bevis på skuld.
- Sök vård vid nya symtom i stället för att själv tolka dem som HPV.
Det viktigaste är uppföljningen, inte skulden
HPV i en relation är vanligt och behöver inte förändra sexlivet eller skapa misstankar. Det mest konstruktiva är att låta den som fått beskedet följa vårdens plan, att själv söka vård vid symtom och att överväga vaccination om den är aktuell.
Om ni bara tar med er tre saker vill jag att det blir dessa: HPV är ofta övergående, smittkällan går sällan att fastställa och cellprov skyddar genom att upptäcka förändringar tidigt. Med lugn kommunikation och rätt uppföljning finns det oftast goda skäl att känna mer kontroll än rädsla.